Ibland måste man få gråta på tåg
Jag har gjort det igen. Det offentliga flännadet fortsätter. Jag gråter tydligen bara på tåg, ingen annan stans. Är en sådan attentionwhore. Skämt åt sido. Blev deppig ikväll och sket i vinskördfest, satte mig på tåget hem och började gråta. Grät till fribourg sen gaskade jag upp mig. En jävla tur att jag lärt mig gråta tyst efter alla gånger jag gråtit på tåg eller utanför svenska kyrkan i Lausanne. En jävla tur.
Annars då? Ingen telefon ännu och jag fick beskåda ett slagsmål mellan ett 10-tal män på Aarbergs tågstation. Blev så till mig i brallan att jag var tvungen att ringa Marre. Jätteläskigt samtidigt som det var sjukt coolt. Nävarna flög i luften samtidigt som de skrek till varandra på schweizertyska(lät jättehemskt). Herregud.
Nu ska jag se någon serie eller dylikt. Imorgon åker jag in till Bern och försöker skaffa mig en ny telefon + ett nytt sim till ett skapligt pris, och catchar upp med Suvi.
Hej
