Liksom hallå.
Tja bloggreaderzz
Här ligger jag och degar i min säng. Har varit och hängt med Aline och steph, alltid lika trevligt. Dom är så fina och roliga. Jag är så deppig just nu. Att jag ska hem snart slog mig hårt i magen påväg in till Bern. Höll på att börja flänna på tåget och jag känner mig ganska tom. Jättetom med andra ord. Usch. Helst vill jag lägga mig och sova tills jag ska hem men å andra sidan så vill jag njuta av varje sekund jag har kvar. Särskilt med Emma. För vem vet hur gammal hon kommer vara när vi ses nästa gång. Hon kommer inte ens komma ihåg mig. Det är nog det som gör mest ont i mig. Jag älskar den där ungen så mycket och hon kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Men liksom, hon älskar mig så mycket nu och för henne så är jag en familjemedlem. Men om två år kommer hon inte ha någon aning om vem jag är. Kanske inte ens om ett år. Huvva. Ska sluta tänka så, det gör mig bara ledsen och nedstämd. Liksom åh. Varför utsätter man sig för sånt här? Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag är så sjukt självdestruktiv. Jag älskar att skada mig själv psykiskt. Jag ska alltid utsätta mig för saker som jag vet, kommer göra mig ledsen i slutändan. Alltid.
Ska se på något som får mig på bra humör nu. Typ bloopers eller nått. Älskar bloopers eller gag reel. bästa som finns då man är deppig. Eller William Spetz, den 16(17?) åriga umepajken som fångat mitt hjärta med sin charm och otroligt roliga humor. Om han ändå vore något år äldre. Totalt obrydd och totalt sjukt jätterolig. Precis som mig. Ja jag anser mig själv vara sjukt rolig. Fast det kanske ni redan visste.
eh, godnatt eller nått.
Kommentarer
Trackback
