Hanna Berglund

Satt i godan ro på tåget och gjorde nästa veckas läxa, då killen mitt emot börjar prata med mig. Det slutar med att han ger mig sitt nummer och jag lovade att höra av mig, VILKET JAG EJ KOMMER GÖRA. Det är sådana här gånger jag verkligen vill ha en kille, då är det så enkelt att säga att man har pojkvän. Men nu har jag ju inte det, och jag har svårt för att ljuga(även för främligar) så jag tog hans nummer och nu sitter jag och funderar om jag ska gå på en pitty-date.  Men det kan jag inte heller göra, för då kommer jag också få dåligt samvete.

Herregud jag måste sluta ha så jävla bra samvete. Jag kan verkligen inte ljuga. Vita lögner har jag också svårt för.


Och. Jag har slut snus(dör).