Mentalt sammanbrott

Herregud. Är det såhär det ska vara tills jag far? Har gråten i halsen konstant och jag vill bara krama om alla jag känner.

Sweet Jesus alltså. Jag är alldeles utmattad av allt gråt. Jag är inte van vid att gråta. Ikväll säger jag hejdå till mina kusiner och jag kommer säkert gråta då också. Nu började jag gråta. VAD ÄR DET SOM HÄNDER?!!!!!

Usch.
Nu är min lunchrast slut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0